Igår när jag kom från tunnelbanan och nästan hade nått mitt hem ser jag två små flickor med sina cyklar och söta små cykelhjälmar. De står och diskuterar.
Lilltjejen frågar mig:

- Vilket håll ska du gå åt.

-Jag ska gå hem till mig den här vägen.

-jahaaa, va synd säger hon.

- Vad tänkte du på lilla vän. Ni ser lite rädda ut

Flickorna nickar.
Längre bort ser jag 2 alagare sitta på en bänk.

-Är det gubbarna ni är rädda för?

Flickorna nickar och ser skamset ner i gräset.

- Kom tjejer så följer jag er en bit.

Så när vi hade passerat de läskiga gubbarna så cyklade flickorna iväg, och på långt håll hör jag.

-Tack för att du räddade oss för dom farliga gubbarna!!! HEJDÅ!!!!


Jag förstod redan när jag passerade A-lagarna va de var rädda för. De var tandlösa, trasiga och skitiga.
Stannade till och berättade att flickorna blev rädda för dem. De skrattade högt och gjorde high five.
Förbannad gick jag hem och var glad att tjejerna kommit hem säkert.

Som jag förstod det hade gubbarna skrämt flickorna med ett BÖ!

Stolt över småtjejer som vågar fråga om hjälp och visa att de är rädda.
Förstår varför de blev rädda. Jag blev också lite rädd när jag glodde in i käften på ena gubben.