När jag kom till kattstallet igår hade mamma redan kommit och varit där i ett par timmar.
Ett par timmar låter mycket. Men tro mig. Att vara på katthemmet o kela med de små liven är ingen svår match. Det är supersvårt att dra sig där ifrån. Mamma hade suttit och borstat honom och fått ihop en hel boll i storleken av en innebandyboll av hår.
Bilresan gick topen. ha sa inte ett ljud. han var lite orolig. Det såg man i han små ögon.
Men när vi kom innanför dörren började uptäcksfärden. Efter ett par timmars invaning gosade han upp sig och sökte kontakt hos os alla tre som var hemma just då.
Jag köpte honom en lite röd säng som han sedan somnade djupt och gott i.

När jag vaknade i morse möttes jag av en sömnig kisse som sökte kontakt och kärlek i stora mängder.
Under tiden jag fixade frukost till mig själv ville han också ha. Vid frukostbordet satt vi båda och till slut började han lapa mjölk ur mit mjölkglas.

Jag kan inte beskriva känslan av den kärlek man ger och man får tillbaka.

Att gå till jobbet idag var tungt. jag ville inte lämna honom ensam. Trots att mamma kommer vara där i stor del av dagen känns det ändå som att jag vill vara med honom hela dagen...

Namnet Seymore uppfanns av en otroligt trevlig kille på kattstallet.
Det betyder att han är en sådan kisse man vill Sey more av ... "se mer av"

Seymore har hittat he...
Och jag har blivit mamma!!!