Igår stack jag och therese ut till vårt älskade elljusspår för att avlägsna springet i benen. Under tiden vi sprang låste någon upp hänglåset till himlen och regnet stöd som spön i backen. 4 km löpning i regn är inte det törraste man kan vara med om. Vi såg ut som två dränkta katter.
När vi kome hem vart det torra kläder och goda kantarellmackor och bärpaj.
Sen vart det en sen kväll med mkt prat och skratt.

Men 4 km blev sprugna och nu är jag igång igen. Känns superskönt!