ag sitter nu här med en kopp kaffe som är efterlängtad. Har legat i många timmar och lyssnat på min partners bukljud. Det vill säga snarkningar som kommer hela vägen från magen och ut som ett groteskt ljud från munnen.
Jag kan ju inte annat än klaga på öronpropps fabrikanterna. Öronproppar som är förstora, öronproppar som är för små, öronproppar som inte håller tätt för ljudintag osv.
Jag får helt enkelt ta mig en tupplur när sömnen flåsar mig i nacken som en påminnelse av nattens vakna stunder.

Annars då... Jo, idag har jag inte tänkt att bemästra Brightons långa och krävande backar med mina tunga löparben.
Jag hade tänkt att prova Andys pappas löpband. Det kommer bli  min springa följt av 2 min promenera osv.
Jag har varken lust eller ork i benen eller huvudet att ens bli svettig idag. Men lite ska jag allt tvinga mig själv att klara av.

I eftermiddag ska vi träffa paret som vigdes i våras. Med andra orde Andys barndomskompis med hans fru.
Det ska bli trevligt.

Förhoppningsvis så ska jag på egen hand ta mig ner till Brightons kärna för att se mig omkring lite. Just nu är jag less på att sitta på soffan och inte göra ett jota.

Så nu har ni mig och mina tankar nerskrivna för dagen.