Jag ger långfingret till jantelagen just nu.
Att jag faktiskt kunde förmå mig och hitta kraft till att göra ett snyggt Jujjutsu move och vinna över mina hjärnspöken.
Jag bugar för mig själv och räcker fingret åt jantelagen.
Och beundrar mig själv för en stund, för att jag orkade ta mig ut och springa 7 km.
Eller 7 km är väl kanske egentligen inga problem, men för att jag lyckades trycka upp en surstömmingsburk
på "tv soff ångesten" och sedan smyga ut och faktiskt löpa.