Så sant...

Listen!

Dagen vart ju inte bättre av detta...


Dagen vart ju inte bättre av att läsa om att en 50+kvinna avlivat 38 st kattungar i sin frys.
Läs HÄR.

Hur mycket mer ska man orka se och höra av denna overkliga värld?
Jag är på gränsen att inte orka höra eller se mer av den.



GOTT NYTT ÅR!

Gott nytt år allihopa!!!

Jag Önskar er alla ett framgångsrikt, hälsosamt och glädjande år.

Bilderna tog jag förra nyåret. Men de är tidlösa i mitt tycke.

 


Less på vissa bloggare

Som jag tidigare skrivit så är jag så jävla less på bloggare som vill "tipsa" om deras "fantastiska"bloggar.
Ge fan i och skriv reklam kommentarer! Jag läser bloggar om inte fiskar efter läsare. Genuina bloggar med god stil behöver inte fiska efter läsare!

Till er som har bil nu i vinter!!!! VIKTIGT!

Happiness is...

Förbannad på andra bloggare!!!

Jag är så trött på folk som skriver kommentarer som "Följa varann på bloglovin?"
Det är lite som att man bara vill samla antalet läsare till sin egen blogg istället för att följa de bloggarna man själv tycker om, oavsett om de följer en tillbaka eller ej.
Sluta kommentera sån skit!

Jag följer de bloggar jag gillar. Inte för en metod att samla mer läsare!

Repete after me... I AM FREE

HatKärlek till televisionen

Jag har en sån där hat kärlek till den här uppfinningen som kallas television. Jag Älskar att fastna framför en värld av overklighet och verklighet. Att få slippa undan sig själv och sina egna tankar ibland och gå in i televisionens värld är underbart.
Men och andra sidan så kan man bli så försjunken, orkerlös och fastklistrad att man glömmer sin egen verklighet.
Jag har så svårt att fasktiskt slita mig just nu. Jag vet att jag skulle bli så mkt piggare och gladare om jag skulle ta mig en lång promenad i friska luften. Men vad är det som gör att kroppen blir så tung för att resa sig upp och göra det som är bra för ens egen person?
Varken kroppen eller världen är gjord på logik. Vart är LOGIKEN?

Tankar

Hösten = missär eller vätskedrivande mys?

Det här med hösten är för mig ett fenomen som jag aldrig kommer att kunna förstå eller acceptera.
Somliga tycker att hösten är den bästa årstiden. Man får plocka fram och köpa nya kläder som passar för just höstens trender. Man älskar att krypa upp i soffan med en filt över sig och ägna timmar åt att mysa och hinka i sig olika tesorter med tusen olika aromer.
Jag kan garantera att dessa männiksor springer mellan soffan och toaletten tusen fler gånger än andra årstider. Kissblåsan klarar inte så mkt te. Och andra sidan så kanske man har vat blåsan vid kisseriet efter en sommar då man förmodligen har druckit så mkt öl och rosevin så man kan räkna antalet liter i ett flertal badkar.

Den andra sidan av hösten är inte alls lika romantisk som tearomer och skyttetrafik mellan soffan och toaletten.
För de människor som är så beroende av ljuset är hösten en livsavgörande årstid.
istället för att mysa i soffan kämpar man med att ens orka ta sig ut ur sängen.
Aptiten på föda är utom räckhåll.
Gråt attackerna byter av varandra med toalettbesök (gråt gör en kissenödig nämligen).

För att inte göra denna kolum alldeles för lång så vill jag avsluta den med att hösten är så förbannat orättvis. Jag är själv en av dem som INTE myser i soffan omringad av tearomer.
Nope. Jag är ibland de människor som löapar efter allt solljus man kan få tag i. Jag har en kille som ger mig elstötar så jag kommer upp ur sängen (ok, det var en överdrift.) Men utan min kille hade jag nog legat kvar i sängen. Ja, ibland till och med kissat i sängen också.
Men men, jag ska inte säga att jag tycker synd om mig själv just för att jag är en av den deprimerade sorten.
Jag önskar bara att hösten kunde vara lite mer skonsam mot sinnet än vad den är.
Vi har säkerligen en hel del människor som lider så dant där ute att det kanske är deras sista höst de behöver uppleva.
Men av erfarenhet så vet jag att det blir bättre med fysisk träning, mindfullness träning och stålsättning av att man inte sätter stämpeln på sig själv som ett offer.

Det är inte många som läser min blogg, men förhoppningsvis så är det kanske någon som ser det här och inser att man inte är ensam om den missär man känner.


Det är ok att känna!

everythin happens for a reason...

Till syster. Detta är en mening man kan tänka på när det är tufft. Allt händer för en anledning.

Efter detta kommer frihet, nya människor. Framför allt ingen mer psykisk misshandel.

Med tiden blir det lättar eoch med tiden blir man starkare.

Efter en snårig skog kommer öppna fält med massor av möjligheter.

 

 

GRATTIS MARY!

Vänner som gör avtryck

Vissa människor i min närhet har gjort avtryck på mig på sistone.
Jag har upplevt de flesta människor vara smittade av egoismens kroniska virus. Men inte dessa människor.
De har nått punkten där eftertanke och beslutsamhet befinner sig.




Vad vill jag säga med detta är att jag ser upp till dessa människor och vill ha en bit av varje egenskap som de har. Jag har ingen aning om hur jag ska gå till väga med att skaffa mig dessa egenskaper. men man får väl ta en bit i taget.

Bloggproblem

Jag har tyvärr problem med bloggen och sidan hänger sig för många läsare.
Jag ska försöka lösa detta snarast.
Hoppas att ni har överseende med detta.

Tack! Vi hörs snart!!!

Kramar Lisen

Ord att komma ihåg

Det stela folket

Jag har funderat mycket på hur vi svenskar är som folk.
Vi är väldigt introverta. Med det menar jag att vi är så inåtvända i oss själva. Som till exempel på tunnelbanan så sitter de flesta med sina hörlurar i öronen. De är inborrade långt in i örat med hög volym.
Om man försöker starta ett samtal så tittar personen på en som man hade böldpest.
Vad är det som gör att vi är så anti socialt beteende till människor man faktiskt spenderar mkt tid med. Vå åker kommunalt varje dag med okänt folk. Vi står i kö tillsammans med okänt folk. Vi konsumerar med okänt folk. Vi äter lunch med okänt folk osv osv.
Vad är det då som är så farligt med att prata med varandra?
vad är det som gör att det svenska folket inte har samma sociala kompetens som spanska eller grekiska folket?
Vi har en global social fobi som jag personligen inte förstår vart den grundar sig i.
Jag själv märker att jag också är smittad av denna sociala störning. Hörlurarna är ständigt i öronen så fort jag lämnar min trygga värld dr hemma. När det väl är lunchdags så kopplar jag in lurarna och ser på någon tråkig repris på datorn.

Min stora fråga är då. vart komemr denna sociala fobin ifrån?
Är det uppfostran? är det klimatet? Är det något som vi själva utvecklat? Pubiteten?
Jag kommer ihåg som barn att man aldrig satt själv i sandlådan? Även fast man inte alltid pratade med sin kamrat så lekte man ändå tillsammans.
Var, När och Hur förändrades denna förmåga att socialisera?

Är det någon som vet eller har samma tankar om detta?
Vore det inte trevligare att prata med varandra än att utveckla permanent fixering med sin Ipod eller dator?

Bara en tanke om att vi låser in oss själva i ett osocialt fängelse. Frivilligt eller ofrovilligt? vem vet?

Fientlighet hos svenska folket... inkl jag!

Lite bättre dag idag. önskar man kunde skutta upp ur sängen på morgonen. men så är inte fallet just nu.
Jag är trött på kyla mörker och dryga svenskar.
Man kan ju inte ens gå till affären utan att få en spydig kommentar av någon eller en blick som kunde döda om så var möjligt.
Jag vet inte vad som händer med svenska folket när det är vinter och kallt.
Fientlighet och hat.
Men jag ska väl inte yppa något egentligen. När jag tänker efter är jag lika hatisk mot människor jag.
De enda individerna jga är vänlig mot nu för tiden är de små djuren. De gör en aldrig något ont.

RSS 2.0