Nu har vi snart varit i vårt nya hus i en vecka. Nästan allt är i ordning. Jag väntar nu bara på att få tv och internet.
Längtar tills jag kan framkalla lite bilder och göra det hemtrevligt. Det får bli nästa veckas mission.
Soffbord, fåtölj och utemöbler är fortfarande vad som saknas.

Känns skönt att äntligen komma till ett ställe som jag kan kalla för mitt hem. Mys!!!

Det här med att vänta barn har kommit som en chock av allt som man absolut inte hade förväntat sig.
För att börja med illamåendet så har jag alltid tänkt "men det kan väl inte vara så farligt att må lite illa då och då"
Shi fick jag på den första punkten. Att gå runt och vara illamående i princip HELA TIDEN! Är mer kraft och energi slösande än ett maratonlopp.
Jag talar ju nu endast om mina egna upplevelser och min egna graviditet så klart.
Sen har vi det här med krämpor.. Helt plötsligt kommer smärtor i nedre ryggen. Då menar jag smärtor som gör att det svartnar för ögonen.
Men som sagt var så är det bara min egna erfarenhet.
Jag sitter nu och väntar på att den där bulan ska växa ut och jag kan få känna det "mysiga" som andra berättat om. Än så länge har det inte varit så jävla mysigt.
Nu börjar det negativa sprudla i alldeles för höga doser. Över till något mer positivt klingande.
Igår så hade jag mitt första ultraljud. Först tog de mitt dyrbara blod för att testa om barnet har Downs syndrom eller ej.
Efter det fick jag lägga mig på en brits i ett mörkt rum. En kall klick gelé sprutades på magen och en stor plast stav liknande en dildo placerades på min gelé mage.
Efter att ha knådat med staven alldeles för långt söder över än jag väntat mig. Till och med så långt söder ut att jag trodde att det skulle sluta med en "happy ending" så att säga.
Men till slut fick vi fram en bild på en lliten vispande krabat där inne.
Jag har alltid tyckt att det varit en aning larvigt när folk förklarat hur de börjat tjuta. Men vips så låg jag där i en enda emotionell storm.


Så som sagt så har blivit förbluffad och överraskad gång på gång under den första tredjedelen av graviditeten.
Nästa steg är nu att få träffa en barnmorska och en sjukgymnast.
Jag ser fram emot att möta det "mysiga" och jag ser fram emot att bli tjock utan all fetma ångest.

Det kommer fler inlägg med den råa sanningen om graviditeten, men jag hoppas verkligen att det kommer att sippra in mer och mer positivitet i mina texter.


Men främst av allt är det spännande och glädje fyllt. Jag kan knappt bärga mig att få klämma ut den här krabaten och få lära känna någon av mitt eget kött och blod.


See ya later!!!

Idag fyller min Karl år (han fyller "gammal") och det blir lite kalas.

Grattis på födelsedagen älskling!!!

http://tezzanlife.blogg.se/

Mina mest älskade i världen!!!