Min skrutt är mopttligt sur på sin tratt runt huvet. kan för stå honom. Gå in i saker, snubbla på saker, höra precis vart enda andetag man tar... ja, sjukt ledsamt. men behövs.
Smärtstillande och anti-inflamatoriskt medecin har han fått och nu har han lagt sig i sin lilla bädd med flicefilt för att vila.
Han ha rlyckats kränga av sig tratten 2 ggr. Men har nu kommit på ett sätt så att den sitter. Så nu får den sitta på en stund till.
Ttycker synd om min plutt. Men om 12 dagar får vi ta bort the cone of enoyment!