Jag har funderat mycket på hur vi svenskar är som folk.
Vi är väldigt introverta. Med det menar jag att vi är så inåtvända i oss själva. Som till exempel på tunnelbanan så sitter de flesta med sina hörlurar i öronen. De är inborrade långt in i örat med hög volym.
Om man försöker starta ett samtal så tittar personen på en som man hade böldpest.
Vad är det som gör att vi är så anti socialt beteende till människor man faktiskt spenderar mkt tid med. Vå åker kommunalt varje dag med okänt folk. Vi står i kö tillsammans med okänt folk. Vi konsumerar med okänt folk. Vi äter lunch med okänt folk osv osv.
Vad är det då som är så farligt med att prata med varandra?
vad är det som gör att det svenska folket inte har samma sociala kompetens som spanska eller grekiska folket?
Vi har en global social fobi som jag personligen inte förstår vart den grundar sig i.
Jag själv märker att jag också är smittad av denna sociala störning. Hörlurarna är ständigt i öronen så fort jag lämnar min trygga värld dr hemma. När det väl är lunchdags så kopplar jag in lurarna och ser på någon tråkig repris på datorn.

Min stora fråga är då. vart komemr denna sociala fobin ifrån?
Är det uppfostran? är det klimatet? Är det något som vi själva utvecklat? Pubiteten?
Jag kommer ihåg som barn att man aldrig satt själv i sandlådan? Även fast man inte alltid pratade med sin kamrat så lekte man ändå tillsammans.
Var, När och Hur förändrades denna förmåga att socialisera?

Är det någon som vet eller har samma tankar om detta?
Vore det inte trevligare att prata med varandra än att utveckla permanent fixering med sin Ipod eller dator?

Bara en tanke om att vi låser in oss själva i ett osocialt fängelse. Frivilligt eller ofrovilligt? vem vet?