Det är redan onsdag. Det känns som att det bara var ett par timmar sedan jag hade sån där äcklig "måndagsångest"
men idag är det lillördag och vid lunchtid idag så har redan halva veckan passerat.
Det är konstigt att man hela tiden väntar på att "livet ska börja" Man väntar ständigt på förändring och nya saker. Eller jag gör det ialla fall. De säger ju att man ska leva i nuet, vilket jag tycker är det svåraste av alla livets uppgifter. Antingen lever jag i det förgågna eller i framtid. Det är något som jag och min teurapeut jobbar med.
En sak i taget. ta det som det kommer. Sluta oroa sig. Tackla situationer när de väl uppstår. Inte gå omkring och grubbla och bygga upp någon illusion om vad som kanske kan hända.
jaja, Bara en liten lillördags notis.

Igår hade jag planerat att en mil skulle springas. men mina benhinnor skrattade åt mig och jag fick ont. Så 4 km vart avklarade. Så jag försöker tackla att 4 km är ok. Inte dåligt. Det är bättre än ingenting.
Efter löpningen skyndade jag mig hem för att min kropp skulle kollidera med duschens varma strålar. och Zon skulle smetas på smalbenen.

Ikväll ska jag äntligent räffa min älskling Andy som jag inte träffat på 10 dagar.
Längtar. Vi ska avnjuta en god middag och en bra film.

Ingen treäning idag. Mina ben måste vila. kanske en kort promenad på lunchen. Men max detta.