saknad

Jag saknar min älskling så mkt! Jag vet att han har det bra. Jag kan inte vänta att få honom hit till mig.
Jag saknar hans burrande och gosande.
Min saknad har gått så långt nu att jag blir gråtfärdig när jag tänker på honom. Pluss att jag trodde jag skulle börja storböla när jag hörde honom mjaua i bakgrunden när jag pratade med mamma i telefon.
Då har man verkligen hittat sin självfrende.

Snart får du komma hem till matte Seymore.

I MISS YOU SWEETHEART!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0